En begravning är en ceremoni som oftast utförs i kyrkan när en människa har dött. Den döde kremeras eller läggs i en kista, och sedan hyllar och sörjer man människans liv. Kanske så spelas en låt som personen i fråga gillade, eller så läses ett stycke ur en favoritbok. Sedan brukar oftast prästen beskriva personen som har dött, dess egenskaper och kvalitéer. Alla som känt människan brukar oftast vara inbjudna och traditionen vill att man bör svart – vilket är sorgens färg.
Varför har vi begravningar?
Olika sorters av begravningar har hållits sedan människans begynnelse. Det är en snäll gest för den som har dött, och en plats att bearbeta sin sorg på. I vissa kulturer finns det en vidskeplig aspekt, där man kan är rädd för att den döde inte ska komma till himlen.
Vissa väljer att se begravningen som en plats för sorg, medans andra ser det som ett tillfälle att hylla den dödes liv. Oftast blir det båda. Efter begravningar är det inte ovanligt att det bjuds på fika, så att alla som deltagit på begravningen kan samtala om den person som avlidit.
En plats att återvända till
Efter självaste begravningsceremonin kommer den avlidne att placeras på lämplig gravplats. Om personen är kremerad kan askan spridas i en minneslund eller få en egen gravplats. Om personen inte är kremerad är det oftast en gräsplätt på kyrkogården med tillhörande gravsten som gäller. Varför det har blivit en tradition, beror på att nära och kära vill ha en plats att tillägna den avlidne. En plats för att minnas personen, kunna prata med personen eller känna sig nära. När den avlidne fyller år kan man placera en blomma vid gravstenen och vid alla helgondag kan man tända ett ljus. Det stora syftet med placeringen är att ära och minnas den som dött.
